Virus

Denna sida är dedikerad till min gröna make - mitt luftburna lilla Virus. Av någon anledning har jag alltid varit fascinerad av fåglar. Redan som litet barn tog jag hand om allt från skadade sädesärlor till skator och gökungar (vilket numera inte är tillåtet, utan nu ska man kontakta Viltjouren istället). Lyckan var sedan stor när jag till slut övertalade föräldrarna att köpa nymfparakiter. Dessa var en godtagbar ersättning för vad jag egentligen alltid velat ha, nämligen en större papegoja. Gojor är inget husdjur man bör skaffa sig lättvindigt. De skriker, förstör inredning, skräpar ner, bits, är sinnessjukt envisa och alldeles alldeles UNDERBARA. Med detta i bakhuvudet kunde jag ändå inte låta bli att låta denna lilla grönsak flytta in i september 2015. Då var han endast 3,5 mån gammal och synnerligen medgörlig liten Kongopapegoja. Det var då det...

Hursom så är jag ingen person som skaffar djur hursomhelst, utan de som kommer till mig stannar allt som oftast för livet. Lille Virus är inget undantag. Han driver mig till vansinne, ger mig fler gråa hår, tinnitus och bitmärken. Ändå kan jag inte låta bli att älska denna envisa lilla varelse. Vem kan motstå hans hälsningsfras "Hej Virus! Killekillekiiiilll" så snart man närmar sig buren, eller när han skriker i falsett och sedan avslutar med "Tyst Doris!". Han går mig på nerverna samtidigt som han får mig att skratta varje dag. En boxer och en papegoja är helt klart inte olika varandra. Och till er som ev. reflekterar över L80-lagen: Ja, han har numera en Kongofru som heter Siri. 

Ingen goja bör vara ensam.